Bra summerat om STA

Snott från en mkt bra beskrivning på nätet:

Static apnea is possibly the weirdest sport in the world. Normally, you’ll associate sport with physical exhaustion, muscle strain, performance, sweat, tears, toil, possibly blood; you name it. Static apnea, or STA for the aficionados, is an altogether different game.

Static apnea is the sport of lying completely still, totally relaxed, face down in the water – for as long as possible. It is simply about holding your breath. And to me, in this simplicity lies its beauty.

Relaxation is the key. Many freediviers engage in yoga and meditation, and this is understandable. If you want to hold your breath, you need to control your entire body. Muscular tension means loss of precious oxygene. Even thinking consumes oxygene. Deep relaxation, knowing every single muscle fibre in your body, controlling your mind, is necessary.

Static apnea is mainly a mental game. Basically, it is about dying. When you hold your breath for an extended period of time, the level of carbon dioxide in your blood will increase. The oxygene hunger comes from this increase in carbon dioxide, not from lack of oxygene. This is the basic reason for the mental game: your body will tell you that you are dying before you actually are. This is a safety valve, it will cause you to breathe before you pass out. If you pass out while face down in the water, you will die. Period.

So back to the dying thing. The first minute is, to me, quite uncomfortable. I’ve filled my lungs with air to the max. Muscle tensions, the feeling of being an overinflated balloon. This settles after anything between 30 and 60 seconds, and the best period kicks in: when I’m ’in the zone’. The pulse drops to about 35 beats per second. Total, complete relaxation. The feeling of floating in nothingness. Just enjoying the feeling of… I don’t know what. Bliss? The thing about static apnea is what settles in after the bliss. For me, at about 2’30”. The first contractions appear. Blood pressure rises. The diaphragm contracts, as if I was breathing; but, I’m not. For the first 30 seconds or so, I try to remain in the zone, but then I usually lose it.

My body tells me it is dying. Oxygen stores are running low. If they run too low I blackout, and if I blackout I die. (But fortunately I have a dive buddy who pulls me out if this happens.) However, all I have to do is raise my head up above the surface and start breathing again. Easy-peasy. Air, oxygene, just a tension of the neck muscles away. This is the game. Convincing my body that it is a good idea to continue dying when survival is so close. At first, there’s an increasing discomfort. This slowly and inevitably explodes into full-fledged anxiety. My inner voice telling me that this is unnecessary, I should be doing something else, I might just as well quit, it’s no use… The body twitches, I start slamming my fist into the tile, trying to focus on some other pain.

I raise my head, gasp; I hook-breathe and do the surface protocol: remove goggles, remove nose-clip, do the ’ok’-sign and say ’I’m ok,’ all in this order and within 15 seconds.

And then everything is ok. About 30 seconds after resurfacing, everything’s back to normal. And the thoughts start coming. I made it. And there was a margin. Of course I could have pushed it more. Of course I had more to give. I can get closer to death.

Avslappning

Om konsten att slappna av

Utan avslappning ingen fridykning!
En avslappnad kropp ger en lugn och behaglig känsla.
En avslappnad kropp behöver mindre energi och därmed sjunker syreförbrukningen.

Så enkelt är det!

Så oavsett om man bara vill mysdyka eller om du strävar efter tävlingsplaceringar så får du en mycket trevligare upplevelse om du lär dig konsten att slappna av. För det är långt ifrån alla som inser att deras kroppar är spända i ett permanent tillstånd, och nu pratar vi i synnerhet om muskler djupt inne i kroppen. De muskler som du aldrig tänker på.

Jag brukar känna medlidande med alla de som stressar på väg till jobbet, med en medköpt kaffe i ena handen och en cigarett i den andra, med stressad gång för att inte riskera att missa nästa buss eller tunnelbana. 10 år senare har de kanske utvecklat fysiska symtom, kanske bara efter 5 år. Det börjar med spända axlar och så tar det fart.

Jag tänkte ge mina tankar kring om att slappna av, hur gör man det utan att behöva bli yogi?

Det finns många sätt…

Medveten andning, som det kallas i sin moderna förpackning, det som inom yogan i århundraden kallas för ujjay andning. Detta är kanske det enklaste sättet att få kroppen att slappna av djupt. Det liksom sköter sig själv bara genom att ändra på din andning.!

Så här går det till:

  • Du andas vanligtvis 10-15 andetag i minuten. Ytliga andetag med bröstkorgen, endast en liten del av lungan används. Det här är ingen bra andning men det är den vi omedvetet använder i vår hektiska värld.
  • Om du istället andas med hela lungan, andas in genom näsan, börja att fylla den längst nere, puta ut med diafragma (“magen”) och fyll sen lungan långsamt uppåt tills bröstkorgen rest sig och hela lungan är fylld. Gör detta långsamt, ett andetag in ska ta 5-10 sekunder (gärna längre).
  • Håll sedan andan i några sekunder innan du andas ut.
  • Andas ut långsamt, minst 15 sekunder (gärna längre). Andas ut i omvänd ordning mot inandningen, uppifrån och ned, tryck in bröstkorgen och dra sedan in diafragma.
  • Nu andas du ca 3 andetag i minuten eller färre, gör så i minst 10 minuter. Håll bara fokus på detta, inget annat.
  • Din kropp slappnar nu av automatiskt.
  • Lägg på ett andningsmotstånd på utandningen. Detta kan man göra genom att strypa luftströmmen med struplocket eller stämbanden. Eller så skaffar man sig ett andningsmotstånd, ex en Relaxator (googla!).
  • Om du känner för det så lägg på ett andningsmotstånd även på inandningen, i så fall med struplocket el stämbanden.
När andningen fyller hela lungan och andningsfrekvensen sjunker under 5-7 andetag per minut så påverkas hela det autonoma nervsystemet och allt slappnar av automatiskt. Se bara till att du inte har fokus någon annanstans, ligg alltså inte o titta på tv samtidigt eller nåt sånt.
Inandningen genom näsan är viktig: I näsan finns bakterier som producerar kvävemonooxidmolekyler som dras med av inandingsluftströmmen ner i lungorna, där molekylerna bidrar till att alveolerna ökar sitt syreupptag med upp mot 15% för varje andetag! Så tänk på detta när du är ute o joggar, tejpa igen munnen och andas bara genom näsan – du orkar mer!
Andningsmotståndet vid utandningen är viktig: Genom att spänna struplock/stämband så mkt att luften passerar med en väsning så skapar du med tiden ett övertryck av koldioxid i lungan och därmed i kroppen. Koldioxid i lagom mängd är bra för kroppen! Koldioxiden gör att kärlen i kroppen vidgas, från stora artärer till de allra minsta kärl som omger enskilda celler. Vi får bättre blodgenomströmning i hela kroppen, inte minst i hjärnan.
Så om du känner dig trött och seg och går och tränar i pool en timme, och gjort regelbundna dyk med 2-3 minuters vila emellan, så kommer du känna dig pigg och fräsch efteråt… just tack vare att din kropp har lagrat rejält med koldioxid. Effekten sitter i några timmar.