Fridykning

Det började för de flesta av oss med Det Stora Blå… där… i filmens värld… blev fridykning poesi… meditation… frihet… det var vackert, spännande… och väldigt lockande.

För det är något vilsamt som händer när man håller andan. I alla fall i början. När syreförrådet fortfarande är för stort för att kroppens receptorer har registrerat situationen. Det är då kroppen slappnar av automatiskt om vi bara tillåter den att göra det. Det är då som vårt autonoma nervsystem får en stund av vila. Det är då vi uppnår frihetskänslan i vattnet. Det är då kroppens muskler får möjlighet att vila djupare än vanligt. Bara de muskler som verkligen behövs arbetar, alla andra kan “sova och glömma”. Och faktiskt, somliga kan nästan somna till en kort stund när vi tränar andhållning…

Sen glider vi in i nästa fas, när kroppen inser att syrenivån sjunker. När kroppen inser att koldioxiden ökar eftersom vi inte längre andas ut den. När diafragma börjar “rycka” för att förmå oss att andas. Då känns det fortfarande helt OK men vi blir nu mer uppmärksamma på vad som händer inom oss…

Sen kommer vi in i “kämpafasen”, när syrebristen börjar bli besvärlig i våra kroppar. Då larmet har gått och hela vår organism ställer om sig i “dykmod”. Det är nu som vår dykrespons startar på allvar, den mekanism som vi föds med men som vi har förlorat. Till nu när vi börjar träna fridykning. Sakta och tålmodigt tränar vi upp den. Och detta kan vara jobbigt i början. Att lära sig att stå emot känslan att gå upp för att andas. Att fortsätta hålla oss lugna och stanna kvar i frihetskänslan. Men när vi väl bemästrar detta uppfylls vi av en väldig tillfredställelse…

Dykresponsen får kroppen att omfördela det fortfarande relativt syrefyllda blodet dit det bäst behövs – hjärta, lunga och hjärna. När dykresponsen är stark kan man riktigt känna hur blodet dras upp i kroppen då kärlen längst ut i armar och ben stängs av för att trycka upp blodet allt högre upp i kroppen. Då ökar även blodtrycket och pulsen går ner, 60 slag/minut kan sjunka till 40, eller till 30! Eller ännu lägre!

“dudunk…. dudunk…. dudunk…….. dudunk………… dudunk…………….. dudunk……. “

Känslan att höra sin puls sakta ner inom sig är helt magisk!
Man känner sig så levande, så lugn, så fridfull…

Frihetskänslan man kan uppleva när man fridyker är vackert illustrerad i den här videon:

Och det är väl här någonstans som Målet finns… det ultimata målet med att träna och utveckla sin fridykning… att kunna simma med fiskar i några minuter i blåa klara vatten… utan att behöva gå upp och andas. En minut är lååååång tid under vattnet. Tänk dig då att följa med ett stim… eller en delfin… i kanske 2-3-4 minuter… en hel evighet…

Kom och dyk med oss. Du kommer inte bara ha kul och få nya vänner – du kommer samtidigt att utveckla dig själv!