Erik Milles

 

Erik Milles

 

Namn: Erik Milles

Nationalitet: Svensk

Födelsesdag: 14 november 1968

Kön: Man

När började jag med fridykning: 1996

Aktiv i tävlingsdykning: Tävlade första gången 2000 på Sveriges första Riksmästerskap, satte mitt första och hittills enda svenska rekord 1999.

Jobbar du med fridykning: Nja…  Har tidigare varit ordförande i Stockholm Apnea . 1999 arbetade jag som dykguide och instruktör i Thailand, då jag bland annat fridök med gäster på live aboard-båtar i Similan Islands. Har gjort undervattenstunts och arbetat som säkerhetsfridykare vid filminspelningar. Även hoppat in vid behov som säkerhetsdykare när jag gjort mitt eget dyk på tävlingar.

Andra aktiviteter: Styrketränar, löptränar och kör lite yoga när andan faller på/det ges tillfälle. Utbildad CMAS- och NAUI-instruktör. Är ägare till en högsjöbåt från 1950 och spenderar en betydande del av min sommarsemester i Stockholms ytterskärgård.

Yrke: Kommunikationskonsult på byrå.

Om mig: När jag var liten simmade jag som så många andra barn, under vattnet innan jag kunde simma över. Då, på 1970-talet, sändes en TV-serien om Jacques-Yves Cousteaus utforskning av världshaven på svensk TV. Jag glömmer aldrig Arne Weises speakerröst och de blå bilderna “när männen på Calypso kommer tillbaka från djupet efter sina undervattenspromenader”. Detta i kombination med att vår familj tillbringade somrarna på en ö i Stockholms skärgård tror jag bidrog till att tidigt väcka mitt dykintresse.

Jag ville tidigt lära mig dyka med luft på ryggen, redan i sex- sjuårsåldern. Detta gick naturligtvis inte så jag fick börja med att träna simning tills jag blivit tillräckligt gammal för att lära mig dyka. Simningen sysslade jag med i åtta år tills jag 1984 var 16 år och kunde ta mitt efterlängtade dykcertifikat. Sedan dess har jag blivit både CMAS- och NAUI-instruktör och dykt på en hel del ställen runt om i världen.

1988 satt jag och en kompis i den mörka salongen på Sergel-biografen i Stockholm (den gamla Sergel-biografen hade då en av Stockholms största biodukar). Vi hade köpt biljetter till Det Stora Blå utan att egentligen riktigt veta vad filmen handlade om, vi förstod bara att den handlade om dykning.
– Redan efter några minuter av inledningen var jag fast.

Men det dröjde till 1996 för mig att ta konkreta steg för att börja med avancerad fridykning. Då läste jag om Dolor Söderbom som i Skåne hade satt ett svenskt rekord i konstant vikt till 33 meter. Året därpå köpte jag mina första riktiga fridykarfenor, ett par svarta Sporasub/H. Dessault professional och åkte i augusti till Gotland och Fårö.

Det var vid Digerhuvud på Fårö som det verkligt avgörande ögonblicket kom för mig. Tidigt en morgon gjorde jag ett dyk som jag aldrig glömmer. Jag dök till 32 meter längs med “väggen” vid Digerhuvud. Jag bestämde mig nu för att satsa på fridykning på allvar. Jag tog kontakt med Dolor och träffade även Tord Bergelin och Bill Strömberg. I februari 1999 åkte jag till Thailand för att enbart fridyka i tre månader. I oktober samma år satte jag med hjälp av bland annat Mikael Hurtig, Gunnar Nordström och Mathias Lanner det första svenska rekordet i No Limit: 65 meter i sjön Yxningen, Valdemarsvik.

Sedan dess har jag, bland annat, hunnit vara med i landslaget i fem omgångar: 2000, 2005, 2007, 2011 och 2012. 2011 och 2012 var jag även lagkapten för herr-och damlaget. Sedan 2000 har gjort runt 150 tävlingsstarter, främst på tävlingar i Sverige och runt om i Europa. Har medverkat i diverse TV-, radio- och filmproduktioner och ett flertal kortare och längre tidningsreportage. Hållit föredrag om fridykning på KTH, Vasamuseet, Sigtunaskolan, Älvsjömässan och olika sportdykarklubbar.

Jag är en utpräglad djupdykare (konstant vikt) och för mig handlar fridykning om, och är, att dyka djup i havet. De olika pooldisciplinerna ser jag primärt som ett sätt att hålla sig i form under vintermånaderana, även om jag börjat uppskatta dem allt mer på senare år.

Bästa upplevelsen: Ett starkt minne är från 1999, när jag utanför ön Koh Racha Yai i Thailand strax för solnedgången följde fyra apparatdykare som gjorde ett strömdyk. De följde strömmen längs kusten på utsidan av ön. Jag dök upprepade gånger ner till dem, lekte kurra gömma med dem och gled sedan bort ur deras synfält, bort i diset längs sluttningen och ner i djupet. Varje dyk varade kanske i två till tre minuter. Deras dyktid var över en timme och vi drev med strömmen i flera kilometer. I long-tail-båten på vägen hem summerades intrycken av en av dykarna som var amerikan och aldrig sätt en fridykare förut: ”Amazing”.

Ett annat minnesvärt ögonblick för mig är den 1 augusti 2004. Denna dag nådde jag 60 meter i konstant vikt på en tävling i Finland. Det var ett energimässigt mycket väldisponerat dyk, både fysisk och mentalt. Det var belöningen efter en lång träningsperiod.

Favoritställen att dyka på i Sverige:

–          Digerhuvud på Fårö

–          Landsort i Stockholms skärgård

–          Sadelöga och utsidan av Utö i Stockholms skärgård

–          Kalkbrottet i Vagnhärad

–          Stenbrottet i Sala

–          Stora Lund, Vättern

–          Vattnen runt Lysekil, Västkusten

–          Väderöarna, Västkusten

Favoritställen att dyka på utomlands:

–          Lofoten, Norge

–          Kristiansund, Norge

–          Similan Islands, Thailand

–          Röda Havet, södra Egypten på gränsen till Sudan

–          Joniska havet, Korintviken, Egeiska Havet (Kykladerna och Dodekaneserna), Grekland

–          Vattnen runt Gozo, Malta

–          St-Jean-Cap-Ferrat vid Villefranche-sur-Mer/Nice, Frankrike

–          Monterey Bay, Santa Cruz, Kalifornien, USA

 

 Fysiologisk Profil:

Vikt: 85 kg

Längd: 184 cm

Lung Vol.: 6.0 l

Personbästa:

DNF: 107 m (tävling)

DYN: 150 m (tävling)

STA: 5:50 (träning)

CNF: Aldrig provat

CWT: 66 m (tävling)

FIM: Aldrig provat

Favoritmantra: Möjligheternas fält finns inom dig!

– Erik Milles i april, 2013